Mer dikt

En grön kappa, ett utsträckt ben i vårsolen

Saltsjön glittrar mot Nacka Strand

Checka checka telefon

Tända goda cigarett

Fortfarande finns så mycket skog kvar i stan

Så bygg här, bygg där

Medhavt kaffe nästan slut

De talar på östeuropeiskt språk

Tänk vad fort det gick

Att falla in och ut ur kärlek

När jag reser mig och går

har jag redan glömt vad jag såg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Text

Text kommer ytterst motvilligt. Jag tror inte på människor som säger sig  älska att skriva. Jag tycker det är både plågsamt och mödosamt. Som att föda griskultingar genom röven. Någon enstaka gång kan det vara lustfyllt. De sällsynta undantagen från den första meningen här. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Dikt

Städar i gömmorna och hittade en dikt jag skrev en gång

Jag står på ett bord
och ringer Allan Nord
Vafalls, är han död?
Ge mig vin och bröd
En baguette och minst ett par liter
Hör upp borgarsvin, nu går jag och skiter

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Samples

Några samplingar som jag haft med mig i herrans massa år utan att ha vetat var de kommit ifrån. Vad gjorde man innan internet egentligen? Själva låtarna får ni snoka rätt på någonstans om ni inte skulle ha hört dem.

The Chameleons debutplatta ‘Script from the bridge’ inleddes med ‘Don’t Fall’ som börjar med denna eleganta sampling. Från ”In the autumn..”

På The Smiths 12:a till ‘The Boy with the Thorn in his side’ låg de två fantastiska låtarna ‘Rubber Ring’ och ‘Asleep’. Två sorgesamma trudelutter som inte fick plats på femstjärniga The Queen is Dead. Samplingen ”You are sleeping, you do not want to believe” hittade Morrissey från den lettiska psykologen Konstantin Raudives försök att kommunicera med den andra sidan: Breakthrough från 1971. 6.24 in på klippet.

Håkan Hellström var inte lika finessrik. Han översatte bara Rubber Ring-klippet till ”Men du sover ju, du hör ju inte på” på ‘Uppsnärjd i det blå’.

Filmen ‘Billy Liar’ från 1963 är en guldgruva. Morrissey har spelat in en låt med detta namn. Huvudrollsinnehavaren Tom Courtenay har tillämpats en låt av amerikanska indierockarna Yo La Tengo. Och så det här lysande klippet som samplades av Saint Etienne 1993 i deras popstänkare ‘You’re in a Bad Way’

Lose himself in London!!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Film

Redan under trailern luktar det Oscarnominering om Boyhood. Regissören Richard Linklater påbörjade inspelningen redan 2002 och har sedan filmat snuttar med samma skådisar varje år. Vi får följa Ellar Coltrane i huvudrollen från att han är sex till han är 18. En lysande idé. Som om någon skulle mixat ihop trettio års säsonger av Hem till Byn till en spelfilm – eller kanske inte. Soundtracket följer tidens gång och inleds med The Hives (oj, vad länge sen) och är fullmatad med hipster nostalgia. En nyskriven låt, Jeff Tweedy från Wilco som gör Summer Noon.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kultmusik

Det här med att sätta på sina ungar en Ramoneströja. Jag tror inte det funkar. Barnen gör oftast tvärtom. Här ser vi en bild på en ung Johnny Ramone och hans far.

 

Bild

Lou Reeds föräldrar försökte bota hans homosexuella tendenser med att ge honom elchocker ett par gånger i veckan i tonåren. Det slutade med att han gjorde låtar som ”Heroin” och ”Walk on the Wild Side” . Jim Morrisons farsa var officer i amerikanska flottan. Jimi Hendrix fick ett honorable discharge från US Army. I själva verket blev han utslängd för alltför flitigt masturberande. Kanske tur att inte någon satte en bössa i händerna på honom.

Dagens generation indiemusiker är hippiegenerationen och de bisarra sekternas barn. Brian Jonestown Massacre lirar i Stockholm i morgon. The Cults video till ”Go Outside” hämtade också inspiration från denna makabra händelse i Guaynas djungel.

Jag tror att Ted Gärdestads barn skulle ha potential här, eventuellt också Amadeus Sögaard. Annars hade Edward Sharpe and the Magnetic Zeros en monsterhit med det här svängiga hippiesekt-spårar-ur-soundet.

Josephine Foster i lätt skeva ”Child of God”. Påminner en del om svenska Anna von Hauswolff som lirar kyrkorgel på scen.

Andrew Jackson Jihad (gruppnamnet!) i ”Temple of Grandin”

Christopher Owens i Girls växte upp i sekten Children of God och idag släppte The Walkmens Peter Matthew Bauer sin soloplatta. En av årets sex bästa (The War on Drugs, Damon Albarn, Lana del Rey, Horse Thief och Beck är de andra jag gillar bäst).

Det här är finfina öppningsspåret ”I was born in an Ashram”

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Motstridige Neil

Neil Young väckte viss uppståndelse när han presenterade sin nya musikspelare Pono på SXSX i Austin i Mars. En kombinerad musikfestival och mässa för nyheter inom teknik och telefoni. Det var bland annat hör Twitter slog igenom på allvar våren 2008.

Neils musikspelare hade varit perfekt 2002 som en Jens of Sweden för riktiga män. Stöd från Anthony Kiedis, David Crosby, Jack White med flera. Killar du inte muckar med. Tung, mäktig, med briljant FLAC- ljud men ingen stream till hela musikbibliotek. Lite som att köpa skivor alltså. Eftersom allt ska vara gratis idag petade en av journalisterna på plats hål på själva bubblan genom att fråga den för en gång skull mållöse kanadensaren hur mycket han själv kammade in. Då blev det tyst och massa hummande på presskonferensen.

Jag vill egentligen ha det som Neil när jag lyssnar på musik. Ett fåtal rakt igenom bra skivor med asbra ljud på men jag är fortfarande så barnsligt nyfiken på ny och gammal musik att skivköpande skulle ruinera mig och dessutom fylla upp varje kubikmeter i hela lägenheten. Hamstervarning.

Jag vet inte om Neils nya platta A Letter Home är ett slags omtag efter Ponos. Han sjunger tio covers i en telefonkiosk med akustisk gitarr. Minimalistiskt så det förslår. Springsteen, Tim Hardin, Gordon Lightfoot med mera klassiker. Neils röst är av den kalibern att inget han gör kan bli ointressant. Till och med när Jimmy Fallon kör sina Neil-imitationer i Late Night Show får man gåshud. Hoppas Stockholmare får se honom i augusti efter förra årets inställda gig på WoW. Jag har ännu inte kommit loss och köpt biljett.

Neils farsa var förresten hockeyreporter på Toronto Star.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kaizer Söze och Magnus Johansson

Ni minns säkert succéfilmen The usual suspects (De misstänkta) från 1995. 22:a plats på IMDB:s topp 250-lista men riktigt så högt skulle inte jag placera den. Mycket underhållande heistrulle, bra skådisar; Pete Posthlethwaite, nån Baldwinbrorsa, Gabriel Byrne, Chazz Palmintieri, som kom från ingenstans och var med i alla filmer den säsongen men framförallt Kevin Spacey som fick sitt genombrott här. Slutscenen (sorry om jag spoilar för någon nu) är filmens clou och en av de vassaste någonsin. Precis som Kevin Spaceys karaktär Verbal Kint har berättat hela historien för sergeant Kuban (Palmintieri) om den mystiske Kaizer Söze och stegar ut från polisförhöret som en fri man så sätter sig Chazz förnöjsamt med en fika och får sitt livs chock.

Historien kunde ha slutat där men för några veckor sen kom min vän Adde hem från Katmandu. Han berättade att det inte fanns några tåg där överhuvudtaget. Lika iskallt som schweiziska flottan. Jag upplevde för en kort stund samma känsla som Chazz Palmintieri. Det var mitt, tja ska vi säga Kaizer Söze moment. Om det inte fanns några nattåg till Katmandu hur kunde då Magnus Johansson på sin klassiska platta från 1990 ha skrivit om detta i just ”Magdalena tog nattåget till Katmandu” Var det en metafor, var hon missbrukare av tunn luft, föregicks kanske resan av ett tågbyte och hon tog buss sista biten. Ja, hur var det egentligen. Stängde männen i Venedig sin fabrik i ”Vakna nu, Anneli”? På tyska torget, stod där en blåsorkester? Var Magnus pappa en flygkapten? Hade Martin verkligen en cykel? Slaktarens dotter, sjöng hon alltid falskt och var han verkligen en djävul. Vi hade en målis i fotbollslaget som kallades Slaktaren och han väldigt hyvens. Men jag gillade Magnus då och jag förstås att alla måste bygga upp sina mer eller mindre fiktiva världar befolkade av mer eller mindre uppdiktade gestalter. Om jag gjorde en låt skulle mina karaktärer heta Ricky och Totte och Esa och Bill.

Magnus bästa låt måste jag nog ändå utse den här till. Hur den kunde bli årets video 1990 vet jag inte men det är en bra energi och en finfin låt.Såvitt jag vet så är han lärare i Norrköping idag och fick en stund i strålglansen när Joacim Cans hyllade honom på melodifestivalen för några år sen.

Magnus Johansson – Till himmelen

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Söndagsnöje

20140413-102336.jpg

En deckare som tar sitt avstamp i en bostadsrättsvisning. Först Filippa Reinfeldt och nu detta. Jag vet inte om jag vill vara med längre. Vad följer härnäst? Facebookmysteriet. Kommissarie Podcast. Lägg av nu.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Stoppet

Nåväl, det började så smått men nu kan vi säga stopp. En trend som vuxit sig oerhört starkt de senaste åren är bandnamn i bestämd form singularis. Ser briljant ut på Engelska. The Who, The Clash, The Sweet och så vidare. På svenska tror jag det började med Imperiet som visserligen var en kortform av Rymdimperiet som lånades av Star Wars-rullen Rymdimperiet slår tillbaka. 

Listar några som kommit de senaste åren.. 

 

Psykakuten 
Steget
Vinsten
Hästpojken
Maskinen
Kartellen
Västerbron
Organismen
Södra sidan
Invasionen
Boningen
Nordpolen 
Vapnet
Detektivbyrån 
Mitt lilla piano
Natten
Den svenska björnstammen 
Stiftelsen  
Syket 
Juvelen
 
Ett av dessa namn ska bort, det är i själva verket ett japanskt punkband. Hittar ni det vinner ni något. Har ni dessutom fler förslag använd kommentarsfältet så fyller vi på listan.  Listan (pust, suck och stön) 
Publicerat i Uncategorized | Märkt | 3 kommentarer